”Allmän kurs blev en mjukstart som gav mig självförtroendet att våga tänka större”, berättar Fisnik Zahiti. Foto: Henrik Möller.
Fisnik Zahiti har stora framgångar som brottare. Inför VM 2013 skadade han axeln och bestämde sig för att plugga vidare på Allmän kurs under ett år. Idag går han på Handelshögskolan i Stockholm samtidigt som han satsar inför OS i Rio 2016.
Varför började du plugga och hur hittade du till Allmän kurs?
– Det var i samband med en idrottsskada. Före VM hoppade axeln ur led och jag visste att jag skulle vara borta ett år innan jag kunde ge 100 % igen. Jag har alltid haft tanken att studera vidare och behövde bättre gymnasiebetyg för att komma in på högskolan. Jag brinner för träning och skolan har blivit lidande, så det här var min chans att fixa det. Min barndomsvän Abdulmalik sökte till Glokala, för att få nära hem, och tyckte att jag skulle göra samma sak.
Vad minns du från studierna? Vad har satt avtryck?
– Första dagen gick en av lärarna runt och hälsade på alla. Två timmar senare när vi pratade igen kunde hon mitt namn. Eftersom jag har jobbat så mycket med ungdomar vet jag att mycket handlar om att känna sig sedd. Det kan kicka igång en. Små grejer kan leda till stora förändringar. Det var starten för mig.
Du har arbetat som fritidsledare tidigare. Trivdes du med det?
– Jag älskade det! Att se ungdomar resa sig från tuffa tider. Jag är uppvuxen i Rosengård och många brukade titta på när jag brottades i sporthallen, så jag nådde fram till dem. Men jag kände att jag inte kunde utvecklas i jobbet. Jag fick alltid höra ”du är jätteduktig, men inte behörig”. Jag har gått kurser om ledarskap, missbruk och ART, men det leder inte till en tillsvidareanställning och jag har inte kunnat försörja mig på brottningen. När pengarna var slut, så var de slut.
Nu gör du din första termin på Handelshögskolan i Stockholm. Berätta mer!
– Jag går Business and economics, det klassiska kandidatprogrammet. Jag visste egentligen ingenting om Handels innan jag googlade utbildningar. Jag sökte hit för att jag alltid har varit duktig på att räkna och för att jag har en bra känsla när jag arbetar med matematik. Det stod också att de värdesätter meriter inom sport, musik och kultur. När jag berättade att jag kom in sa alla ”wow, det är typ omöjligt”, men det förstod jag inte då.
Du hade dina första tentor förra veckan. Hur gick det?
– Det går bra, även om det ibland tar längre tid för mig än för andra. 80 % av de som går här kommer direkt från gymnasiet och har högsta betyg. Första dagen räcker de upp handen och kan allting. De är 19 år gamla och vet redan vad de vill. Från början tänkte jag ”Vad är det här?”. Det krockade lite. Jag trodde att jag skulle behöva anpassa mitt sätt att vara och se ut och var samtidigt rädd för att bli någon som ser ner på min egen bakgrund. Sedan påminde jag mig om att vara ärlig och öppen, att bara vara mig själv. Jag pratar med alla och säger till om det är något jag inte fattar. Jag har hittat en gemenskap här, precis som på folkhögskolan.