En kall och solig vinterdag i januari var det dags att för första gången testa hållbarhetsmatrisen som utvecklas i det europeiska projektet SMALEI. Med ett och ett halvt år av efterforskning, diskussioner, gemensamt brainstormande, bearbetande i live-möten och zoom-samtal med våra projektpartners bakom oss – inledde vi den mer praktiska delen av projektet: att pröva det tillsammans i en organisation. Hur kan hållbarhetsmatrisen bidra till reflektion och utvecklingsidéer i en folkbildningsorganisation – i det här fallet en svensk folkhögskola?

Vi jobbade med tio av våra kollegor under en heldag, där halva dagen handlade om att introducera arbetet och inspirera med ett nytt förhållningssätt när det gäller hållbarhet, och halva dagen vigdes åt analys av det aktuella läget på Glokala och utveckling av idéer för förbättringar. Som en introduktion ställde vi några – för mänskligheten, vid denna tidpunkt i historien – mycket centrala frågor.

Var befinner vi oss? Även om vi vet att våra kollegor är smärtsamt medvetna om planetens tillstånd, ville vi skapa en gemensam grund. Vi gick igenom modellen Planetary Boundaries från Stockholm Resilience Centre och gav exempel från vart och ett av de områden där vi har passerat gränsen för ”säkert opererande”. Om vi överskrider dessa gränser förutspår forskarna att jordens livsuppehållande förmåga är i fara.
Vad fick vi reda på? Att det är mycket värre än vi trodde. Torkan, stormarna, översvämningarna och bränderna hotar redan miljontals liv. Den skyddande isen smälter runt Antarktis och lämnar all landbaserad is oskyddad – vilket innebär att vi är på snabb väg mot en av de många skrämmande tipping points och havsnivåhöjningar med konsekvenser bortom vad forskarna kan förutse. Förlusten av biologisk mångfald är rekordhög. Europeiska kommissionen har, baserat på allvarliga varningar från forskarsamhället, rekommenderat ett totalt stopp för sillfisket i Östersjön – men den svenska regeringen vägrar att agera på varningen.

När våra samhällen kämpade hårt för att överleva en global pandemi lade de superrika dessutom beslag på ännu mer av våra gemensamma tillgångar. Oxfam skriver ”Sedan 2020 har den rikaste procenten lagt beslag på nästan två tredjedelar av all ny rikedom – nästan dubbelt så mycket pengar som de nedre 99 procenten av världens befolkning” (Survival of the Richest, Oxfam International). Med följdfrågan hur kom vi hit? spårade vi mänsklighetens historia tillbaka till den paleolitiska eran och tittade med en mycket utzoomad vy på några vändpunkter som har format det vi idag känner som västerländsk modernitet.

Den kanske mest centrala frågan för mänskligheten idag är: Vilka är vi? Vad tror vi om världen och vår roll som människor i den? Här introducerade vi ett alternativt perspektiv: det relationella perspektivet. Ny vetenskap, liksom levnadstraditioner bland många av olika ursprungsbefolkningar, inspirerar oss att skapa en ny (och uråldrig) berättelse. Om vi vänder oss till tänkare och forskare som Elisabeth A. Lange, Robin Wall Kimmerer och Charles Eisenstein, för att nämna några, framträder en mer hoppfull berättelse. Med Langes ord:

”Jorden är levande – en mystisk levande organism. Jorden är hållbar av naturen, med en inneboende förmåga att bevara liv på obestämd tid. Allt vi behöver göra som mänskliga gemenskaper är att respektera, hedra och samarbeta med dessa processer. Sådana mänskliga gemenskaper är livgivande. Transformativ hållbarhetsutbildning är att lära sig att leva, arbeta och vara på ett livgivande sätt.”

Elisabeth A. Lange

Så – vart vill vi ta vägen härifrån? Att föreställa oss en annan framtid och definiera vår viktiga roll i övergången, som utbildare, ledde oss in i arbetet med hållbarhetsmatrisen. Våra kollegor valde att titta på två av de fem huvudområdena i matrisen, nämligen grön kompetens hos lärare och personal samt deltagares engagemang. Efter att ha analyserat det aktuella läget på Glokala genom självutvärderingsfrågor, föreslogs idéer för att vidareutveckla hur vi arbetar. Nästa steg blir att konkretisera dessa idéer och välja ut några av dem som vi vill arbeta praktiskt med.

I slutet av maj 2023 träffade vi de andra parterna i projektet SMALEI – A Sustainability Matrix for Adult Learning and Education – i Warszawa. Syftet med projektet är att stärka hållbarhetsarbetet hos folkbildningsorganisationer över hela Europa, och öka deras kapacitet att bidra till en transformering av samhället.

Värd för mötet var den polska organisationen STOP NGO Trainers’ Association. Under två dagar hade vi möjlighet att stämma av arbetet i projektet och inte minst utkristallisera nästa steg i arbetet med en hållbarhetsmatris för att stödja hur folkbildningsaktörer arbetar med hållbarhet och grön omställning. Utkastet till matris har nu presenterats på smalei.eu, och matrisen kommer under hösten 2023 att bearbetas efter feedback från fokusgruppsträffar.

Det konkretiserades också planer för uppstarten av en LinkedIn-grupp, en gemenskap som är tänkt att fungera som en plattform för nätverkande och utbyte kring hållbarhetsperspektiv för aktiva inom folk- och vuxenutbildning. Gruppen finns på: https://www.linkedin.com/groups/12848149